En gång har jag tecknat mig själv med hörlurar en annan gång olycklig på en destruktiv arbetsplats. Även om skapandet kan vara rummet mellan medvetet och omedvetet behöver det inte vara något annat är det man tycker känns rätt just nu...det är underligt att jag tecknar så mycket ändå, utan att jag tänker på det. Det rinner bara fram något, ofta när jag gör eller bör göra något annat...om någon frågar mig om jag gör mycket konstnärligt skulle jag nog inte räkna allt kluddande jag gör - borde kanske börja med det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar