SÄTTA AVTRYCK

Många som handarbetar gör det för sin eget höga nöjes skull, helt enkelt för att det är så kul.
Andra vill handarbeta, och skapa i största allmänhet, för att göra avtryck och skapa själv.
Enligt en undersökning från 2010 vill var tredje skapa med ord, de har författardrömmar.
Det kände nog de första grottmålarna också. Avtryck, kanske till andra när ens eget liv tagit slut, men kanske också försöka "avbilda" världen runt oss. Oavsett om det är genom en bild av ett lejon på savannen eller en yllestrumpa med färger förknippade med hemorten. Vi beskriver världen så som vi upplever den.
Själv funderar jag på att genomföra projektet NationellaRomanSkrivarMånaden. Kanske i år, eller kanske nästa. Ibland är drömmen viktig också.

EN NY LÄSUPPLEVELSE?

Så har nya Hemslöjden kommit. Den ser annorlunda ut och heter annorlunda (från Hemslöjden till Hemslöjd) men kanske inte är så annorlunda egentligen. Innehållet är härligt och materialet tidningen är gjort av är skönt att ta i, viktigt för alla de skapande händer som läser tidningen varje år. Numret handlar om ylle och jag blir inspirerad av flera saker i tidningen, såklart mycket om ull och jag funderar på hur jag bäst ska packa till fjällen om två veckor.

Mest intressant är hur hjärnan kopplar samman artiklar i Hemslöjd nr.1 och andra saker jag sett. Till exempel tänker jag på likheterna mellan Erik Torstenssons tovade verk med verk av vikt papper som jag nyligen sett i en dokumentär i ämnet. Och hur konstnärer talar om sitt material – sådär passionerat och att det har så många sidor och är så mycket mer än ”bara” ull och ”bara” papper. Självklart tycker jag om artikeln om Patrick Hassel-Zein som krokar, det är för att jag är virkare skulle jag tro. Och för att Island verkar så särskilt coolt på något vis.

Mest tankar väcker faktiskt Aase Berg som sannerligen vet hur man använder sig av ord. Hennes krönika krokar tag i en mängd tankar och handlar på ytan om hemslöjden som både nyskapande och traditionell kraft, på djupet om människans kreativa kraft och behov. Hennes berättelse om lätt makabra ungdomspyssel påminner mig om en bildlärare på gymnasiet som gjorde masker av lövbiff. Hon berättade att hela hennes familj motvilligt gick med på att låta sig inkapslas i de tunna skivorna då och då men att hennes make ibland tyckte det blev lite för konstig lukt i badrummet där hon långsamt torkade maskerna och experimenterade sig fram till ”bäst process”.

Och någonstans där inspirerar Hemslöjd oavsett namn och grafisk formgivning mest. I alla dessa människor. Som slöjdar och skapar och knåpar och krånglar till det hemma. Som löser uppkomna problem på sitt eget sätt och skapar något unikt i detta. Som samlar på ullkammar och grottar ner sig i allt från hur träet känns i handen till hur en bra virknål ska vara utformad. Jag menar inget elakt med den kommentaren, magkänslans ”det känns bra” är nog alla kreativa människors startpunkt, oavsett om vi skapar med nytänk eller traditionellt.

ATT SKAPA ETT HEM

Den här bloggen har innehållit en mängd olika typer av skapande men en grej har jag missat. Den är väldigt vanlig, alltid trendig och väldigt viktig för de allra flesta. Heminredning - att skapa ett hem. Ibland är heminredning ett nödvändigt ont - nuförtiden är det ju mer regel än undantag att "homestyla" sitt hem innan man säljer det, kanske till och med när man vill byta en hyresrätt mot en annan. Ibland blir heminredningen en hobby, något man ständigt ägnar sig åt. För de allra flesta är det nog ändå så att man önskar skapa sig ett hem som är ens eget.
"Många är för rädda för att visa upp sin smak"

"Den som inreder med bara nya möbler riskerar att få ett kataloghem"

"En sådan här 'vit låda' behöver en rejäl dos personlighet"

"Enbart designklassiker blir för själlöst. Johan har själv svetsat stommarna till soffbordet till exempel"

Citaten är hämtade ur stora svenska inredningstidningar som jag hittat när jag väntade på en mottagning. Men är inte designhysterin och "stylandet" en ganska så pressande grej - istället för att vara frigörande? Och vad gör att vi tycker att vissa grejor är god smak och andra inte?
I en trädgårdstidning som låg på min arbetskompis landställe på (trendiga) Gotland fanns en artikel som diskuterade God Smak i trädgården. Man kom fram till att det som var exklusivt var god smak. När det slutade vara exklusivt blev det istället billigt - exemplet de använde var de blå kloten av keramik som var så populära för tio är sedan. Några saker går över till att vara klassiska, till exempel en vacker fontän i en italiensk trädgård som, om den inte vore klassisk, kanske skulle klassas som gräslig.

Vi är rädda står det i ett citat, jag tror att det handlar om att man inte vill göra fel och kanske också att man inte har råd. Och vi vill inte ha ett för trendigt hem, det riskerar att bli ett tidsavtryck och så är det krångligt att hitta sitt eget avtryck också. Därför blir vi förblindade av vita väggar och stereotypa traditionella inredningar. Det kanske är god smak? Det kanske är okej hemma? Men vi vet att det inte förblir så. Till sist blir det allra mesta, inte allt, men det allra mesta trendiga helt omodernt. Exempelvis svampmålade terrakottaväggar och blå klot.

Hur har ni det hemma? Hur tänkte du när du inredde ditt hem? Är det viktigt att hemmet visar vem är - och om så är fallet - hur gör man för att uppnå något sådant, speciellt på en mindre budget?

Vår och trädgård på mässa - trendspaningar...

Det är vår i luften och jag har varit med min far på Trädgårdsmässan. En väldig mängd människor och väldigt mycket kommers. Det senare är ju inte alltid så jättekul...
Roligast blev då att gå runt bland alla intresseföreningar och prata med härliga kufar som var helt sålda på en specifik fjäril som bara finns i ett visst område i Uppland eller Rhododendronbuskar eller hur en holk till olika fåglar ska se ut för att vara så perfekta som möjligt!!!
Bilderna nedan finns med för att jag och pappa (som särskilt avskydde trädgårds- och dammsröken) tyckte oss skönja några olika slags trender....
Trendspaning ett: Bröllop, här ett med anknytning till ny vigselordning i Svenska kyrkan - Hurra! Annars mycket knäppa anknytningar till V&D stundande dag och liv på Haga slott...
Trendspaning två: Nakna grenar eller träd, helst utan större växtlighet med olika små grejor hängande i.

Trendspaning tre: Rök, överallt ska det pysa rööööök, slingrande och ibland "färgat" med lampor. Vattnet i fontänen kan också färgas visade det sig (helt onaturlig blå färg som fläckade besökarna om de var för närgångna)! Trendspaning fyra: Väldigt mycket krimskrams och mer eller mindre kitschiga trädgårdsdekorationer, bilden visar min absoluta favorit - småtrollen i särskilt gräsliga varianter! (så är de också till utförsäljningsrea)


En annan grej som fanns var Kinesiska hängbuksvin - de verkade alla lätt halvdöda men åts inte utan man hade dem bara för att de var söta (jag frågade en yngling där om de åtminstone använde bajset till att gödsla med och han såg helt undrande ut, visste han inte vad gödsel var??). De höns som fanns i en annan hall kunde man dock både äta och beundra i full vigör så som fjäderfän, som äggvärpare och som "gödslare" av rang . Ekologivänligt är hett och härligt!!!

UPPDATERING, SOM VATTEN UR EN STEN

Det är lustigt med skapande, det går liksom inte att klämma fram någonting om man inte har tiden till det. Jag har skrivit väldigt mycket på sistone, men det har varit saker som inte har så stor bäring här på den här bloggen. Jag har skrivit, ätit, sovit, skrivit, ätit, sovit. Och sedan har jag tagit ett foto som ni får som tröst för att jag inte skrivit några inlägg, varken om luftmaskor eller långa om skolreformer. Kreativitet sägs ju vara möjlig att främja, det är ingenting som någon är "bättre" på än andra. De som verkar bättre har bara släppt kreativiteten fri inom sig. Go create! Men man ska ha tid också! Ses när jag haft tid igen...

TREND OCH BEHOV

Jag tror inte att den här trenden att handarbeta, den garnskapande renässansen skulle jag kanske kalla den, bara handlar om trender. Jag tror att den handlar om behov också. Människor har ett stort behov av att uttrycka sig och i den värld vi lever i har vi dessutom ett behov av att känna oss länkade till traditionen samtidigt som vi har ett miljötänk. Allt detta går att kombinera i handarbetet, inte bara genom stickning och virkning utan självklart också genom slöjd överhuvudtaget.

Många nya sajter har sett dagens ljus som specialiserar sig på slöjd och vad man skulle kunna kalla för manifestationer. Stickgraffiti är ett exempel på ett fenomen som fått mycket mediatid och som de flesta känner till. Flera exempel på sajter finns även i min egen länklista;
The little red blog of revolutionary knitting
Kravallslöjd
Slöjdslidan
Jag tycker mig höra på namnen att människorna bakom de här sajterna har ett budskap som inte bara handlar om stickor och garn. Och det är bra, jag är ju uppvuxen in i "sociala medier"-tänket och uttrycksmedel samtidigt med kommunikationsmedel är bra för friheten enligt min mening.

Men är det inte mer än så här? Skapandet, lekandet, stojjandet - det får ju inte bara bli poäng, eller känslan av att bara vilja få fram ett budskap? Här kommer behovet igen, vi lär oss redan som barn med hjälp av leken. Vi "leker" fram stora, omvälvande saker. Kommer ni ihåg dagis? Har ni minnesbilder av att rita? Klippa? Leka affär med sandlådekakor och buskbladspengar? Det är sådant här jag kommer ihåg. Jag kommer också ihåg mina slöjdfröknar (alla tre) och min bästa slöjdlärare (som egentligen var en av mina huvudlärare på fritidsledarlinjen). Och om jag inte kommer ihåg dem så minns jag, i teknikerna jag använder, det de lärde mig.
Det är inte trend för mig att virka. Jag började för att jag kände behov och sedan kom den underbara renässansen och nu är alla helt PÅ! Så himla bra och skönt att kunna snacka om garner och besvär, om mönster och skapande med en sådan mängd människor och i de allra flesta lägen.

Och vad händer efter upplysningens tid? Jag tror ändå på en ljus framtid, vi människor har ett stort behov och vi kväver vårt behov av lek, skap och fantasi alldeles för mycket. När revolutionen med stickorna är över siar jag att vissa hittar andra vägar, till andra material - men aldrig bort från skapandet.

VAD ÄR VIKTIGAST - SYSLÖJD ELLER MATTE?

Så har förutsättningarna förändrats för den som söker högre utbildning och har betyg från 2006 och dessförinnan. Vissa betyg är värda mer och andra är värda mindre - trots att antal poäng, dvs antal studieveckor, är lika ämnena eller kurserna emellan.
Högst rankade är vad jag skulle kalla vetenskapliga ämnen. Matematik, naturvetenskap, samhällskunskap och så vidare. Lägst kommer skapande verksamhet och idrott till exempel.

I min klass har vi idag bl.a. diskuterat Focaults teorier. Focault skulle säkert hålla med om att dessa ämnen är vetenskapliga och dessutom tillägga att de är förnuftsbaserade ämnen.
Alltsedan upplysningens tid har vi i väst vuxit upp med tanken om att människan bär på ett förnuft med vars språk vi kan beskriva världen. Förnuftet är viktigast och saker bör kunna bevisas genom ex. vetenskapliga experiment. Från denna tid har vi blivit mer och mer inriktade på förnuftsbaserade ämnen.

Men vad är det som säger att trä- och syslöjd inte är lika värt som matematik? Att slöjda kan ju också beskriva världen, ge en bild av den verklighet vi lever i. Det vet alla som slöjdar och många som kommer i kontakt med hemgjorda saker, konsthantverk och skapande i olika former.
Och trots att jag tycker att det är viktigt med matematikstudier och ser det förnuftiga i att läsa fysik tycker jag ändå att det borde finnas mer utrymme för individens möjligheter - även när man senare läser vidare.

Focault skrev en bok som heter Vansinnets historia under den klassiska epoken. I den talas det bland annat om att litteratur kan vara ett slags rum mellan det medvetna (och förnuftiga) och det omedvetna. På samma sätt kan jag tycka att det mesta skapande sker just i detta mellanrum mellan medvetet och omedvetet.

Bilden nedan kommer från Mentalvårdsmuseet i Säter som jag för många år sedan besökte.
Mitt starkaste minne var en klänning som en av de intagna broderat, den var fullklottrad med ord, jag kommer inte ihåg vad det stod men känslan som den framkallade minns jag fortfarande. Jag hittar ingen bild av den där klänningen just nu så ni får se ett annat broderi från museets samlingar.

Fritt broderi. Utförd av kvinnlig patient under 1970-talet.
Foto: Lars Wikström

Jag förstår att en av skolans viktigaste uppgifter är att utbilda oss in till att vara del av ett samhälle. Jag förstår också att utopin för detta samhälle, i en demokrati och i den tid vi lever i, oftast bestäms av olika politiska grupper. Jag är inte emot det. Inte alls. Men jag hävdar ändå starkt att vissa ämnen, så som slöjden i skolan, också gör nytta i samhället.

Skapandet kan vara ett utlopp för känslor men också för värderingar och åsikter. Slöjden kan vara "nyttig" men också komma helt naturligt, som en del av livet.
Skapandet kan hjälpa oss människor att formas till dem vi är och vill vara.

PS.
Lyssnartips om hur broderi hjälpte en människa hantera någonting helt annat än ett knepigt mönster: Syjuntan och trösten. Alla program från syjuntan rekommenderas varmt. De går att ladda hem för lyssnande i MP3:n också som bonus!
Vill du läsa vidare om broderi och tankar kring det kan rekommenderas: Jag syr påsöm, alltså finns jag av MammaP.

HOBBIT-HUSET

Här kan man se creative thinking - go-green-style!
Det är extra kul att se för att man känner igen Tolkiens beskrivningar av hoberna (jag vet att det är gammal översättning!!!) och deras hus. Men det är "på riktigt" och ingen kuliss.

NAVIGATION PÅ KRAVALLSLÖJD

Som ny medlem på Kravallslöjd måste jag medge att jag känner mig lite förvirrad, jag surfar runt lite grann sådär som man gör och känner mig vilse. Hemsidan är inte direkt superenkel att fatta men det kan vara jag också. Värst är att man får något som kallas "karma" och som är väldans låg. Får flash-backs till skolgårdens mindre fina stunder, ajaj. I första hand är det dock en trevlig sida för människor som skapar i allmänhet och det gillar jag! Community's jag tidigare stött på är specialiserade för ett visst typ av skapande, t.ex stickning, men det här gillar jag!
Stötte på några förslag på 4 saker man kan göra med... och kommenterade så här:

4 andra grejor att göra med en bok eller flera

1. Läsa och inspireras av ord och bild
2. Klippa ut ett lönnförråd!
3. Ett finfint konstverk - ett jättefint exempel finns t.ex. här
4. Palla upp till ett nattduksbord - särskilt bra för folianterna som inte används så ofta.

Ha det gott i kylan!

GARNET TAR SLUT FÖR FORT

Till mitt nyaste projekt har jag jag använd två trådar mohair, samma sort bara olika färg. Nu har jag gjort slut på ett nystan men det andra har en massa kvar. Typiskt. Imorgon får jag åka för att köpa lite mer...
Det känns så irriterande bara - jag vill bli klar!

Ner med min snobbism

Det verkar som att det finns ett visst snobberi även i hantverkskretsar. I alla fall om man talar om garn - och vad man bör skapa och inte.

Vi gör en lista med två motpoler av olika saker som jag tror att många tydligt kan se vad som vanligtvis är "bäst". Bestäm själv vad Du tycker.

Ullgarn - Syntet
Sticka - Virka
Syntet - Bomull
Handfärgat - Fabriksfärgat
Köpt mönster - Eget mönster
Stora projekt - Små dito (exempelvis blommor och små dukar)

Vi människor har ett stort behov av att sortera in i olika fack. Det gör jag också men jag tror att bägaren rann över när jag skulle köpa syntetiskt garn till en sjal - och skämdes lite över det!
Jag menar, det fanns en orsak till att jag köpte ett syntetiskt garn...men se bara på att jag tvångsmässigt måste försvara mig. Ojojoj vilken snobb jag blivit. Från och med nu har jag några punkter jag ska följa.

1. Jag ska inte skämmas för någonting som jag köper eller gör!
2. Jag ska göra vad jag vill och inte fega ur - även om andra tycker det är för urflippat, fel, tantigt eller andra tråkiga grejor!
3. Jag ska försöka göra saker som har hjärta och själ, dvs om jag följer punkt ett och två så blir det bra.
4. Ingen prestationsångest! Antingen blir det gjort eller inte. Och alla kan vi inte vara helt fantastiska på att skapa elegant eller vackert eller så. Skapa på bara så är saken biff!
   

Fram för friare skapande - ner med snobbism!