Jag tror inte att den här trenden att handarbeta, den garnskapande renässansen skulle jag kanske kalla den,
bara handlar om trender. Jag tror att den handlar om behov också. Människor har ett stort behov av att uttrycka sig och i den värld vi lever i har vi dessutom ett behov av att känna oss länkade till traditionen samtidigt som vi har ett miljötänk. Allt detta går att kombinera i handarbetet, inte bara genom stickning och virkning utan självklart också genom slöjd överhuvudtaget.
Många nya sajter har sett dagens ljus som specialiserar sig på slöjd och vad man skulle kunna kalla för manifestationer. Stickgraffiti är ett exempel på ett fenomen som fått mycket mediatid och som de flesta känner till. Flera exempel på sajter finns även i min egen länklista;
The little red blog of revolutionary knittingKravallslöjdSlöjdslidanJag tycker mig höra på namnen att människorna bakom de här sajterna har ett budskap som inte bara handlar om stickor och garn. Och det är bra, jag är ju uppvuxen in i "sociala medier"-tänket och uttrycksmedel samtidigt med kommunikationsmedel är bra för friheten enligt min mening.
Men är det inte mer än så här? Skapandet, lekandet, stojjandet - det får ju inte bara bli poäng, eller känslan av att bara vilja få fram ett budskap? Här kommer behovet igen, vi lär oss redan som barn med hjälp av leken. Vi "leker" fram stora, omvälvande saker. Kommer ni ihåg dagis? Har ni minnesbilder av att rita? Klippa? Leka affär med sandlådekakor och buskbladspengar? Det är sådant här jag kommer ihåg. Jag kommer också ihåg mina slöjdfröknar (alla tre) och min bästa slöjdlärare (som egentligen var en av mina huvudlärare på fritidsledarlinjen). Och om jag inte kommer ihåg dem så minns jag, i teknikerna jag använder, det de lärde mig.
Det är inte trend för mig att virka. Jag började för att jag kände behov och sedan kom den underbara renässansen och nu är alla helt PÅ! Så himla bra och skönt att kunna snacka om garner och besvär, om mönster och skapande med en sådan mängd människor och i de allra flesta lägen.
Och vad händer efter upplysningens tid? Jag tror ändå på en ljus framtid, vi människor har ett stort behov och vi kväver vårt behov av lek, skap och fantasi alldeles för mycket. När revolutionen med stickorna är över siar jag att vissa hittar andra vägar, till andra material - men aldrig bort från skapandet.
